Asus O! Play Mini

Mediaspelare från Asus i sin allra enklaste form. Lite för enkelt med tanke på priset.

Mediaspelare kommer som bekant i de flesta former. Oftast handlar det om en liten apparat med nätverksanslutning och eventuellt en hårddisk. Från enheter anslutna till nätverket, via USB eller från den inbyggda hårddisken kan du sedan spela upp musik, video och liknande. Inget konstigt med det, utan det finns hundratals maskiner som gör det här olika bra i precis alla prisklasser.

Just eftersom det finns så pass många maskiner som spelar upp ditt digitala material gäller det att utmärka sig så gott det går. Därför tog vi nyfiket in Asus O! Play Mini för att se om den hade något eget att erbjuda.

Stor Mini

Just eftersom den heter mini väntade vi oss en minimal spelare, mindre än pyttespelaren från Western digital, men så var inte fallet. För att vara en apparat som saknar såväl nätverksport som hårddiskplats är Mini faktiskt ganska storvuxen. Framsidan ger ett ganska rörigt intryck, med en gigantisk plastbit för IR-ögat, uttag för SD-kort och en USB-kontakt och baksidan är ungefär så välfylld med kontakter som vi kan vänta oss.

Asus tänker sig att det här är spelaren du köper med dig till sommarstugan, laddar en USB-sticka med en hel hög filmer och sedan roar dig digitalt ute i skogen, just därför saknar den nätverksuppkoppling helt och hållet. Tanken är visserligen god, men samtidigt har spelaren ett riktpris på ungefär 700 kronor, vilket är samma pris du hittar rätt många spelare av lite äldre modell för. Konkurrensen brukar dessutom har fler anslutningar och funktioner.

Enkelhet

Trots de väldigt grundläggande kopplingsmöjligheterna sköter sig spelaren faktiskt riktigt bra. Den spelar det mesta vi skickar på den, även med en riktigt snabbladdande förhandsvisning ute i menyerna. Skojigt nog hittar spelaren även saker på USB-stickan som vi slängt för längesedan.
Just menysystemet är av allra enklaste sort. Du kan välja att spela upp video, musik eller bilder och sen har du faktiskt inte så mycket mer att göra med maskinen. Menyerna är inte de allra flashigaste, men högupplösta och någorlunda polerade.

Fjärrkontrollen är av standardmodell och ganska knubbig. Trots det överdimensionerade IR-ögat på spelarens framsida krävs det ganska rakt siktande för att den ska reagera dock.

O! Play Mini är kort och gott en väldigt enkel spelare som till en början inte riktigt känns motiverad för sitt pris. Efter några testvändor har vi dock svårt att tycka illa om snabbheten hos spelaren och det goda formatstödet. Men fortfarande känns den aningen stor, en liten snudd för dyr och inte alls speciellt fager.
 

Daniel Hessel