Panasonic VT30 är världens bästa plasma-tv

Viera VT30 är förmodligen den bästa plasma-tv:n vi testat.

För en tid sedan testade vi Viera G30, Panasonics volymprodukt inom plasmasegmentet, och imponerades av hur mycket bild vi fick för pengarna. Visserligen inte 3D och den allra vassaste panelen men ändå riktigt bra kvalitet med den där sköna mjuka filmkänslan som lcd-paneler traditionellt har haft lite svårt att efterlikna.

Flaggskeppet VT30 som vi testar här ska i rättvisans namn i första hand jämföras med 3D-modellen GT30 som bland annat kommer med lite enklare frontfilter och där 3D-glasögon och WIFI inte ingår i priset. Räkna med en rabatt på drygt 2000 kronor för GT30 om man jämför 50-tummarna i respektive serie. Den största skillnaden i praktiken är att bara VT30 kommer i de majestätiska storlekarna 55 och 65 tum. Tyvärr har även prislapparna kunglig glans då den sistnämnda går loss på svidande 40000 kronor och 55-tummaren i vårt test just nu tarvar ett kontouttag på knappt 30000 kronor.

Det är nästan dubbelt upp mot 5 tum mindre GT30 så frågan vi ställer är såklart: är VT30 värd pengarna?

Kräver bra bildkällor
Att gå från 50 till 55 tum innebär alltså ett rejält  prispåslag och spontant skulle vi hävda att merkostnaden inte är så lätt att försvara. Skillnaden i storlek är långt mindre påtaglig jämfört med när en 42-tummare ger plats för en 50-tummare och dessutom drabbas bildkällor av lägre kvalitet när bildytan ökar ännu mer. Redan idag ser många lågupplösta tv-kanaler rätt risiga ut betraktade på en 50-tummare och naturligtvis bidrar en ännu större panel till att försämra bildkvaliteten ytterligare.

Med Bluray och annat HD-material är det förstås tvärtom: här kommer de extra tummen väl till pass för att ge magnifik biokänsla hemma. Till slut handlar det alltså om vad du kommer att visa på din nya fina plasma-tv.

Vi berömde G30 för att bryta med Panasonics tråkiga formspråk som dominerat de senaste åren och de fina vitsorden kan med rätta återanvändas och utvidgas när VT30 hamnar i blickfånget. Framifrån är det framför allt single-layer designen med frontglaset som sträcker sig ända ut till kanterna som bidrar till en sober och lyxig look. Här får allt Panasonic skicka lite cred till koreanska LG som uppfann konceptet för många år sedan. Som på alla andra plasmor är dock frontglaset ganska reflektivt vilket ställer högre krav på placeringen jämfört med ljusstark lcd-tv. Den gamla sanningen att plasmor trivs bäst i mörkret gäller alltså fortfarande.



Buzzing
Ett titt från sidan och baktill avslöjar att Panasonic fått ner tjockleken rejält. Bara 55 millimeter chassi i kombination med att alla terminaler pekar nedåt eller åt sidan gör det här till en utmärkt tv att hänga på väggen. Eftersom plasmor utvecklar en del värme är tv:n försedd med fläktar som ska transportera ut het luft men ljudnivån är så pass låg att det inte stör under normala förhållanden. Elektroniken avger en del så kallad buzzing men användare som inte är väldigt känslig mot detta fenomen kommer troligen inte att uppfatta detta heller. Man bör hålla i minnet att buzzing är ett ljudfenomen som alla plasmor dras med i större eller mindre omfattning men Panasonics modeller hade större problem med detta förr om åren.

Ytterligare en rejäl designmässig uppryckning står fjärrkontrollen för. Stora övertydliga knappar gav tidigare lättviktiga fjärrisar samma sex appeal som hjälpmedel i åldringsvården men här levererar Panasonic en snygg elegant sak som ligger tungt i handen och delvis har bakbelysta knappar. En fullträff.

Efter installationen som förlöper smärtfritt under några minuter tar vi oss en titt i menysystemen som naturligtvis påminner en hel del om det vi såg i G30. Det rör sig om en rejält uppfräschad version av förra årets menyer som är betydligt enklare att navigera runt i. Det finns ett stort antal förinställda bildminnen att välja mellan men det kalibrerade THX-läget ger en varm naturlig bild som håller sig väldigt nära originalet. Den som vill gå ett steg längre kan naturligtvis låta en tekniker aktivera ISFccc-läget som låser upp två professionella bildminnen som kan anpassas till bildkällan och miljön där tv:n är placerad.

En trevlig detalj är att alla inställningar som rör bilden nu är samlade på ett ställe och inte som förut då exempelvis 3D-inställningarna gömdes undan i andra avdelningar.



Plasmakaraktär
Idag är det ganska meningslöst att käbbla om plasma versus lcd utan det är snarare i vilken omfattning tv:n är utrustad med bra komponenter och mjukvara som fäller avgörandet i slutänden, oberoende av teknik. Med det sagt kan man dock fortfarande tala om att plasma respektive lcd ger bilden en viss subtil egenkaraktär. Där den förra är något mjukare och mer filmisk i sitt uttryck är den senare mer detaljorienterad och dynamisk i kraft av sin ljusstyrka.

Vilken man föredrar är en smaksak men traditionellt har plasman rätteligen varit hemmabiofolkets förstahandsval i kraft av sin bioliknande förmåga att presentera filmmaterial. Det gäller i högsta grad även VT30 som briljerar med mättade realistiska färger samtidigt som den djupa svärtan lyfter det dynamiska omfånget och ger liv och stuns i bilden. Det är möjligt att lcd-tv med local dimming, där led-lamporna sitter bakom panelen, kan producera mer svart än plasmacellerna men slutresultatet kan knappast bli lika livfullt och realistiskt.



Panasonic skickar med två par aktiva glasögon med VT30 för de som vill testa på det här med 3D. Glasögonen är förbättrade jämfört med förra årets modell såtillvida att de inte längre släpper in ljus från sidan och ytterligare en fördel är det inbyggda batteriet som kan laddas upp via en av tv:ns usb-portar. Komforten är ganska god under förutsättning att tittaren inte bär vanliga glasögon undertill. Då hamnar nämligen 3D-glasögonen för långt ut på näsan och skalmarna ger inte tillräcklig stadga. Efter bara en kort stund känns det ganska obekvämt.

Vad gäller själva 3D-återgivningen befäster Panasonic sin ledande ställning på området genom att presentera materialet nästan helt utan de vid det här laget ökända spökskuggorna (crosstalk). VT30 är faktiskt THX-certifierad för 3D vilket innebär någorlunda korrekt färgåtergivning men med något mörk bild som bieffekt. Därför föredrar vi högre ljusstyrka på bekostnad av naturliga färger då de flesta 3D-filmer ändå har föga realistiska anspråk. För övrigt vinner 3D väldigt mycket på att visas på en så här stor skärm.



Slutsats
När det kokar ner till bildkvalitet så är Panasonic VT30 helt enkelt en referens-tv oberoende om man talar 2D eller 3D. Det här är plasma när den är som bäst, med naturlig återgivning och svärta som ger bilden ordentlig push. Naturligtvis är den klockren i en påkostad hemmabioinstallation men det gäller att miljön går att ljuskontrollera effektivt. Ett litet futtigt poängavdrag får den trots allt och det avser det ganska torftiga utbudet av appar och onlinetjänster. Här har andra tillverkare kommit längre.

Andreas Liebert